I morse tog jag mig till Tullinge för att göra en långintervju med Leif-Ivan Karlsson, mångmiljonär. Jag blandar sällan ihop mitt jobb med min blogg. Vill tydligt separera de världarna och skriver sällan om det. Mer för att jag helt enkelt vill tydliggöra att här är jag Lotta med allt vad det innebär.
Klockan 8:15 i morse stod min fotograf Malin och jag och ringde på den stora guldporten till villan som tornar upp sig precis invid vattnet. Besök hos Leif-Ivan och hans fru. Familjen kan ju ses i realityprogrammet ”Bra, bättre Karlssons” just nu och där visar den ultraextravaganta familjen upp hela sitt liv.
Leif-Ivan har gjort sig en förmögenhet på bilaffärer och fastigheter. Bland annat. Huset i Florida, där han och Susanne tillbringat de senaste 31 åren är ”bara” på 550 kvadrat, det minsta de hittade i området. Nu åker de igen igen om två veckor och är alltid borta sex månader. Några kilometer bort finns hans bilmuseum med ett hundratal amerikanare och så köpte han upp grannarnas tomter för att kunna leva ifred. ”Jantelagen är en hemsk sjukdom”, säger han till mig.
Soffgruppen i riktigt bladguld finnas bara i två exemplar. Den andra har Saddam Hussein ägt och Leif-Ivan älskar den, Hustrun Susanne är däremot håller inte med. I köket finns en vattenkokare för 128 000 kronor. ”Kan den flyga?” frågar jag. Bilar och snabba bilar är ett stort intresse och nedanför villan ligger 10-miljoners båtar förtöjda.
Barnen är stora och barnbarn har kommit. De har jobbat hårt, 16 timmar om dagen, sju dagar i veckan, året om i många år. ”Jag är född sådan här” förklarar Lars-Ivan. Aldrig vila, alltid sträva framåt, uppåt.
”De blev lite för stora”, säger Susanne om ikonbilderna på dem själva. Det här är väldigt osvenskt. Sättet att öppet berätta om hur mycket pengar man har, hur framgångsrik man är och så detta vältrande i lyx. Det är bara amerikanarna som kommer undan, men här, i kalla Norden är det svårt. Jantelagen enorm. Som alltid mot människor som avviker från mängden.
Jag har ingenting emot hur folk lever sina liv. Tycker det är fantastiskt att nå sina mål om de så är att bli miljonär eller förskollärare. Men jag kan tycka att man har en skyldighet gentemot sina medmänniskor som har det svårt, att dela med sig så jag hoppas han skänker en del. Men. Det är jag.
Annars, heja Leif-Ivan, bladguld och dyra vattenkokare. Läs allt snart i en Hänt i Veckan nära dig.
