Det här med sömnen blir alltmer jobbigt. Min mamma har i många år haft problem med sömn. Sedan många år tillbaka men jag har alltid haft sömnen som ett av mina mest tillförlitliga återhämningkällor.
Tills nu
Jag har svårt att somna, vaknar flera gånger per natt. Är uppe i ett sådant varv att jag inte får ro. Igår la jag mig 21:45. Somnade runt 2. Gick upp 6:15.
Jag skulle aldrig våga köra bil en dag som denna. Mina reflexer helt av banan, fattar långsamt, hör inte vad folk säger, ögonen rinner och svider.
7:20 i morse
Det är så mycket oro i mig. Oro över arvet, hur fan ska jag kunna sälja av tre hus i Senegal? Vem ska anlita som kan hjälpa mig och inte blåsa mig? ( nej jag vill inte behålla något) Oro över den här tonårsperioden som inte är helt lätt utan att gå in på några detaljer, oro över att mamma inte blir yngre direkt. Och lite allmänt skav av att jag saknar skrivandet. Lite det är det som river och sliter på nätterna.
Jag vill inte klaga på livet. Jag är inte deprimerad, jag är så extremt lycklig över att vara frisk, kan inte fatta det. Men jag kan inte sova.