Lennox 36 timmar gammal
Jag gör mitt bästa som mamma. Men ibland gråter jag en skvätt över att jag inte räcker till. Att du får vara ensam längre än jag vill, att jag missar att packa ner handduk eller äpple fast jag vet att du är stor nog att göra det själv. Och livet som ensamstående mamma är helt klart annorlunda eftersom tiden inte räcker till. Förut delades vardagen upp. Handla, laga mat, göra läxor, plocka tvätt. Allt det där var vi två om. Det är mycket svårare nu och det blev väldigt tydligt väldigt snabbt.
Man är även ensam med allt ansvar, planera semestern, se till att ekonomin funkar, laga bra och näringsrik mat, (jag som hatar att laga mat) hålla koll på träningstider, matcher och utflykter med matsäck. Men det är förstås det bästa som finns. Och det svåraste.
Och grattis min egen mamma förstås. Hon hade det inte lätt som ensamstående. Men det fattar jag först nu.
