Jag känner mycket folk. Massor. Mina 16 år på tidningen, mitt jobb att bevaka fester har förstås gjort att jag knutit många kontakter.
Behöver jag en advokat, en hamtverkare, en videoregissör, ett bollplank så finns de i mitt nätverk, jag skulle kunna gå på fester och event sju dagar i veckan om jag ville.
Men jag är i grunden en ensamvarg. Förstår det mer och mer. Sedan befinner jag mig inte på någon bra plats i livet just och då drar jag mig undan.
Men jag har en handfull vänner. Kanske fem stycken. Som känner mig och som jag har en djupare relation till. Igår var en sådan kväll. Grill hemma hos Lenita.
Ensamstående, grymma Lenita som ensam roddar tre barn, varav Mimmi som bara är fyra. Lenita har varit ensamstående i över fyra år även om pappan och hon har delad vårdnad med barnen.
Hon har byggt sin oas, sitt lilla radhus i Nacka, byggt ut sitt trädäck nu, målat om fasaden, reser, dejtar, njuter av livet på alla plan.
Inspiration. Älskar det.