Jag känner att jag inte kan hanterade det här ensam längre. Och jag har alltid varit väldigt öppen här. Det är en stor del till att bloggen har vunnit priser och utmärkelser tror jag.
Men dessutom har jag förstått att Lennox numera läser den, om än sporadiskt och det påverkar förstås mitt sätt att uttrycka mig på. Det finns inget i den här bloggen som jag inte kan låta honom läsa. Jag känner mig trygg där men det är klart att jag numera kommer tänka mer på hur jag formulerar mig.
Hantera var det ja. Inte ens när jag blev sjuk gick jag i samtalsterapi. Jo, en kurator samt någon som jobbet hjälpte mig med. Men det blev bara några få gånger och jag blev, helt ärligt, inte speciellt hjälpt. Men nu är det lite för mycket att hantera. Behöver lite redskap för att kunna förhålla mig till saker. KBT, tänker jag.Vad tänker ni?
Min husläkare remitterar mig till Samtalshuset. Det blir nog bra.
”Det är viktigt att se saker från olika perspektiv då och då-Om så bara en meter åt något håll”
Villfarelser”