Klockan är 05 natten mot måndag och vi är på väg till Arlanda. Det här är en väldig speciell resa på flera sätt. Dels är det första gången som Läkarmissionen låter mig resa ensam, utan att någon av dem är med. Och dels är det fantastisk att Jonathan är med. Att få visa honom den del av mig som brinner som bäst när jag är här.
Det är mycket som har planerats. Vi har kamerautrustning, stativ. Vi ska filma förlossningar, intervjua barnmorskor, åka ut på landsbygden för att besöka kliniker och se hur man jobbar med nutrition för små barn.
Vi byter plan i Amsterdam vid 12, vidare till Tanzania, landar mitt i natten. Sover en natt på hotell nära flygplatsen. Upp tidigt för inrikesflyg vidare. Blir hämtad där av sjukhusets anställda och bilfärd på fem timmar innan vi kommer fram till Nkingasjukhuset, sjukhuset med djupa, svenska rötter och vi bor vi inne på sjukhusområdet.
Nkingasjukhuset ligger i Tabora-provinsen, mitt i Tanzania, och kan årligen hjälpa 1 500 kvinnor till en säkrare förlossning med kvalificerad vårdpersonal. Där finns också möjlighet att rädda livet på upp mot 350 för tidigt födda barn. Läkarmissionen bidrar till patientavgifterna för kvinnor som själva inte har råd att betala för sin förlossning.
Jag är van att andra styr och leder. Nu är det jag som måste veta vad som ska göras, styra upp och ja. Det är läskigt och jag är jättenervös. Vill leverera. Har höga krav på mig själv. Vill att Läkarmissionen ska vara nöjda och att vi kommer hem med material, film, texter, intervjuer som ska användas för att fler ska bli dels månadsgivare och bli berörda av det fina jobb Läkarmissionen gör.
En vecka stannar vi där. Sedan flyg inrikes till Dar es Salam igen, byter till plan mot Arusha för att ta taxi till hotellet och möta upp Specsavers. Ett gäng på 7-8 personer som kommer vid 22. Vi ska besöka en masaiskola, se Ngorogorokratern och förstås dela ut glasögon, Det är mitt sjätte år med dem därnere nu och så bra att vi kunde lägga de här veckorna ihop så jag slipper åka hem, och resa till Tanzania igen.
Mycket att hålla reda på. Biljetter, flyg, resväskor med glasögon som ska hämtas av någon på Dars flygplats medan vi reser vidare till Nkinga. Man måste utmana sig själv. Teamet på sjukhuset är förstås väl insatta i att vi kommer ovh vad vi behöver göra så vi kommer att bli väl mottagna. Jonathan filmar, han är duktig på det.
Önska oss lycka till och det kan ta ett tag innan vi hörs igen. Vi reser i nästan två dygn och sedan hoppas jag det finns wifi på sjukhusområdet. Så spännande!!
Här kan du läsa om Nkingasjukhuset.
Puh. Taxin väntar.