Det är något med mig och barn. Fotograferna på de här resorna brukar upptäcka det. Kommentera det. Och våra tolkar. Jag kan inte låta bli att stanna och smeka en kind eller fråga hur de mår. Smusslar alltid förbi barnen i köerna, ser till att de får de leksaker som de flesta i teamet tagit med från Sverige, och som jag är dålig på.
Sara och Fanny kämpar på. De är båda optiker och har suttit med synundersökningar hela dagarna. Medan vi på golvet delar ut glasögon. Vi började iArusha med en skolklass med albinos som går här på internatskola. Smärtsamt att se mem då de ofta lider av stora sår på läppar och ansikte. De får ofta hudcancer tidigt och lever sällan över 40 år.
Min fråga är om det är någon som jobbar på något ställe där man kan tänka sig att skänka solkräm med 50 skydd till nästa resa? Till både läppar och ansikte/kropp?
Jag saknar Lennox. Det gör jag men det går bra. Vi messar och ringer på Facetime. Och han är är med sin pappa så jag är inte oroligt att saker inte funkar. Och han är snart 13 och klarar sig utan mig i 14 dagar. Tänker mer och mer på att ta med honom, Inte på en Specsavers eller Läkarmissionen resa.
Utan att han och jag reser till Afrika 10 dagar. Nu är det läge. Om några år kommer han vilja hänga med kompisarna och bli svårare att motivera. Jag behöver besöka min pappas grav i Senegal. Kanske det vore något.
Här är Micke i full färd med att kolla synen på den här superfina godingen.
Och så den lilla fyraga flickan som fick solglas mot sina känsliga ögon. Det är svårt att föreställa sig tt människor betalar stora summor för att hugga av händerna på dessa barn. En trofe´ som sägs bringa och skydda mot onda andar. Senast 2016 hittade man en styckad femårig albinopojke i Dar es Salaam.
Foto: Jonathan Emparan och Emil Sergel