Lennox har alltid varit lik sin pappa. Åtminstone är det vad han och jag alltid hört. Men desto äldre han blir, och smalnar av i ansiktet och får bort det här babyhullet, desto oftare får jag höra att han är lik mig. Och det är förstås roligt att höra.
Jag var väldigt restsam som barn. Oftast glad och full av upptåg och bus. Kommer ihåg när jag lurade i syrran tabasco så hela hennes mun brann när hon var i treårsåldern medan jag skattade så jag tjöt. Man saknar ju den där personen men livet gör en ju lite mer ödmjuk inför saker och ting.
Här är jag med min kusin Steve
Och det här porslinet minns jag
Och så världens finaste
Vi ska precis ge oss av till Arlanda här. Bara bada och äta och sola på Teneriffa. Myset. Bara Lennox och jag. Behöver tid med att vara ensam med honom. Vi ses nästa gång från Spanien…
