Igår låg WordPress nere så jag kunde inte blogga. Någon krasch. Det här är min kollega Stina. Härlig tjej, alltid glad och pigg och en jävel på att dansa och dejta killar. Men det kan man kanske förstå med den där looken.
Det finns något väldigt befriande över dagens ungdom. Över tjejerna. De tar för sig. Vill de ha sex så har de. Risken att stämplas som slampa eller hora innebär dock fortfarande en risk.
Om en kille ligger runt kallas han för superlativ som ”Hingsten”, ”Häradsbetäckare” eller ”Kungen” medan en tjej har många fler och alltid nedsättande namn som ”Orre”, ”Slampa”, ”Fnask”, ”Slyna”, Luder”, Gatflicka”, ”Madrass” eller ”Subba”.
Men. När jag var ung fanns inte en möjlighet att prata om sin kåthet, eller sin sexualitet. Den stod alltid i paritet till männen. Den levde inte sitt eget liv och framför allt inte i det kvinnliga rummet med mina systrar. Idag är det inte ett dugg konstigt för tjejer att man pratar om sin dildo, eller att man säger att man är kåt.
Inte bland mina vänner, tyvärr. Vi är en förlorad generation som snällt sitter kokett med benen ihop och väntar på att bli uppraggade. För inte kan man väl ta för sig? Då är man väl billig.
Dagens tjejer väntar inte. De tar det de vill ha. Det är en stor skillnad och jag älskar det.
Skammen hör inte hemma hos oss och sakta hoppas jag på en förflyttning av den. Skammen över att som kvinna inte kunna bejaka sin sexualitet, äga den och använda den. Kanske inte på männens villkor. Vem vill snegla på dem och ha som mall? Utan på våra helt egna regler.
Vi tar oss dit. Sakta.
Heja Stina.