Minns ni när jag i somras tog tåget till Älmhult? Lång väg för att vara med i en intervju på 40 minuter. Men så är det ju. Jag mötte upp Tommy Dahlman i det kristna programmet ”Positiv Arena”. Det väcker alltid en massa känslor det här med religion och tro. När jag blev sjuk blev jag väldigt besviken även om jag förstås förstår att det inte finns någon rättvisa i cancer. Ingen är mer värd det än någon annan. Men jag blev förbannat. Ibland är saker inte rationella. De kan vara det i ens huvud men inte i ens hjärta.
Så jag tackade ja till Tommys fråga. Studion ligger verkligen mitt ute i de småländska skogarna och här spelandet in massor av program för den egna kanalen, Kanal10. Det blev ett bra samtal. Inget nytt under solen. Glad att få ge så mycket utrymme till Läkarmissionen dock. Herregud, vilken ambassadör de har i mig, hahahaha. Men skämt åsido. Att få prata om mitt engagemang är mycket värt för mig personligen.
Om ni klickar på länken så kan ni se hela programmet.
Här hemma ska vi titta över läxan. Hur. Min mamma släppte mig med mina läxor. Jag var bara i staller efter skolan. Fanns ingen tid till annat och när jag kom hem vid 21 fanns ingen ork för hemuppgifter. Jag mutade Maria Sundqvist i min klass att göra mina läxor. En femma fick hon, så jobbade jag. Nä. Skolan var inte mitt starkaste kort.