Det blänker i den svarta asfalten när jag går till restaurang Brillo, ett stenkast från jobbet. Klockan är 16:30 och människor är på väg till diverse AW:tillställningar.
Jag ska träffa Marilin och Emma och Yasmine. Vi har alla anknytning till Läkarmissionen på olika sätt och ikväll är vi inbjuda till Mukweges hyllningsfest på Stockholm Waterfront.
En fantastisk kväll. Timbuktu uppträder, Margot Wallström berättar om sina besök på Panzi och så till slut kliver denna två meter långe världskända gynekolog, ledande på att operera just sexuella skador, upp på scenen under stående, långa och varma ovationer.
Han är ödmjuk men fast besluten att få världssamfundet att lyssna. Och det kommer nu BLIR svårare att ignorera det faktum att det sexuellla våldet måste upp på FN:s agenda och behandlas som vilka krigsförbrytelser som helst.
Jag är alldeles pirrig av lycka när jag tillsammans med 3000 andra tar mig därifrån 20:30.
I flera år har jag pratar och skrivit om det som händer, försökt få gehör och blir varm när det nu äntligen händer något.
Här hemma har vi förberett lasagne. Threst har fyllt 50 igår och kommer på födelsedagslunch i morgon.