Jag har inom loppet av tre dagar träffat två följare som kommit fram till mig. Det är en lika surrealistisk känsla varje gång. Ni känner mig. Jag har ingen aning om vem ni är men blir alltid väldigt glad. Och generad. Jag tror att människor generellt uppfattar mig som ganska orädd och säker på mig själv men den bilden stämmer mer med människor jag känner.
Jag kan vara ganska tillbakadragen och har stort behov av att vara ensam och med det menar jag att jag gärna tillbringar tid själv.Behöver inte ha med mig någon för att gå på bio, åka till IKEA, gå på museum. Typ. Ish.
De här lediga dagarna. Idag lånade jag bilen av Threst och åkte till Plantagen för att köpa en ny palm. Mina palmer blir helt…färglösa, tappar sin färg och blir torra och bleka. Den gröna färgen blir helt grå. Vattnar dem en gång i veckan. Så jag knatade iväg till huset i duggregnet.
Jag var även inne i stan och åt lunch med Menfa på hennes jobb, en flott advokatbyrå mittemot NK. Alltid lika härligt att träffa Menfa. Stannade i stan så kort stund jag kunde. Gillar som sagt inte att behöva åka in till stan om jag inte måste för att jobba.
I morgon, 8 mars, är det dock en viktig frukost med Läkarmissionen kl 8:30. Det ska pratas könstympning. De har ett projekt i Kenya. En typ av läger där kan unga flickor tillbringa sitt lov, för det är just på i december som de flesta könstympningarna sker.
Helt obegripligt för oss men Margaeux Dietz, Nina Campioni och Cecilia Blankens gjorde en resa dit före jul och vi ska få se vad Läkarmissionens lokala partners på plats gör för viktigt arbete.
Här kan du läsa mer om just projektet.
Lennox försvinner till Threst i morgon, blä, Och jag ska på inflyttningsfest hemma hos Tanja och Lasse i Gamla stan. Men nu. Sova.