Älskade Lennart. Inte visste jag att när våra vägar korsades på Väderkvarnens Servicehus för 22 år sedan, på Malmskillnadsgatan, (jo, det ligger ett stort servicehus där) att vi skulle hålla kontakten genom alla dessa år. Det spelar ingen roll hur lång tid som går. Det är som om ingen tid har passerat. Vi bara plockar upp tråden där vi avslutade.
Igår tog vi en fika, jag landade hos dig rätt ofta för tre år sedan, när du bjöd på middag varannan fredag, då när livet inte hade någon färg och struktur och jag var som en ballong utan snöre och bara jobbade och grät.
Du bjöd på middag och rödpang och jag var bara en spillra av mig själv, hade ingenstans att bo, och grät hela vägen tillbaka till den lånade lägenheten på Nynäsvägen. Då fanns du där och spelade hårdrock och vi satt vid ditt lilla bord och drack rödvin, blev gaggiga och gråtmilda. Tack.
Och så blev jag injuden till humorgruppen Stallets premiär på Rival (älskar det här att jag blir injuden utan att jobba på HÄNT) så jag frågade Anna och mötte upp henne 19. Seedan tog vi ett glas vin och hon tog en promenad hem (hon bor supernära Mariatorget) och jah tog T-banan hem till Loppan.
Och innan, vid 14, var jag hemma hos Jonathans mamma som behövde hjälp med inredning. Så en heldag med vänner. Snart är det slut, då hinner man bara träffas efter 17 varannan vecka.
Idag onsdag väntar en hel dag hemma. Ikväll ska jag och Malin på invigningen av Synsams nya butik. Och torsdag och fredag har jag med flit inte bokat in någonting. Jo, en lunch fredag, Vill bara krama det sista ur den här ledigheten och bara vara hemma.