Någon skrev att jag kan inte tillbringa mitt liv med att vänta på när Lennox ska komma hem från sina kompisar. Hmm. Jag är kluven. Att finnas här när han är hemma är viktigt för mig. Speciellt i den här åldern då man bara har en chans att försöka hålla koll på vem de hänger med och hur de luktar och är är de kommer hem. Jag har en hel ledig vecka på mig att göra egna saker, då jag är barnfri.
Och jag vill inte att Lennox ska känna sig bortprioriterad. Att han helst av allt vill vara ensam jämt och att jag är en väldigt jobbig mamma som behandlar honom som om han vore tre år, enligt honom, är en sak. Jag tror ändå att de uppskattar att man finns där.
Men igår tackade jag ja till Alexander Erwiks sittande middag på libanesiska Oummi i Gamla stan. Och det var så väldigt mycket vänner och bekanta på plats. Och massor av god mat! Herregud, massor. Här är Annika, Tanya och Malin. Abgar Barsom var också medvärd och det var faktisk en otroligt härlig stämning.
Karina jobbar som fotograf och vi har setts många år på röda mattan. Bredvid mig är David, gift med Malin. Djupa och ärliga samtal vid vårt bord Älskar det. Har svårt för det där ytliga pratet när man aldrig kommer ner på djupet. Men men sådan är jag.
Och här sitter Jesper Blomqvist, fotbollsproffset, och gömmer sig bakom telefonen. Det blev inte sent. Jag var hemma innan 23. Drack två glas vitt vin och åt desto mer. Idag har jag varit hela dagen i Hammarby och jobbat med Rosa Bandet.
Och vet ni? I går, på vägen hem på tvärbanan såg jag Steje. Vi var tillsammans i flera år när jag var 18-19. Han bodde fortfarande hemma i Adolfsberg. Minns exakt hans hans pojkrum. Och har hört att han flyttat till Stockholm nu på äldre dagar. Så himla lustigt men han klev av bara någon minut efter att jag såg honom.
