Dagens Lee jeans med varm tröja från Gina, på väg ner i T-banan Sergels torg.
Inte mycket att säga. Har sovit. Är helt slut men måste skriva och kan inte sova bort helgerna fast jag behöver. Snittar på ca sex timmar per natt och har gjort länge, flera år. Det går inte. Börjar tappa det helt, glömmer saker, är som i koma, har en massa saker jag inte kan skriva om här som är så väldigt tuffa.
Mest av respekt för Lennox. Sedan är det ju skilsmässan i sig. Det tar så lång tid med omställningen. Det är ju jag som gjort den största förändringen. Flyttat, fått börja om i ny bostad. Men jag kämpar på. Det ska mycket till innan jag kastar i handduken, på gott och ont.
Ett glas rött i fredags kväll. Kom hem vid 19 och borde satt mig att skriva men orkade bara inte. Det gick inte. Fullständigt omöjligt så jag la mig under duntäcket i soffan och drack ett glas vin. Försöker att inte dricka alkohol nuförtiden. Litar inte på mig själv, är för svajig, för trött och rörig i huvudet så ligger lågt med det.
Och idag söndag har jag jobbar på en barnfilmspremiär. Nu sitter jag här, nyduschad och skriver till dig. Nästa år firar bloggen 10 år. Det är inte klokt. Men jag har älskat varenda sekund av mitt skrivande och har inga planer på att sluta.
Det spelar ingen roll hur många som läser, jag har faktisk dålig koll på det. Men jag har ett behov att att skriva av mig. En rätt egoistisk ventil helt enkelt bara.
Var nu rädda er om.