Så gick du då. Klockan 5:30 i morse. En lång, sista inandning och så var du borta och mamma höll i och om dig.
Vi syskon ses i rummet där vi turats om att vaka i tre dagar. Aldrig ensam. Ingen människa ska behöva dö ensam.
Tack för du blev min bonuspappa och aldrig gjorde någon skillnad. Tack för lärde mig ”att till jobbet går man oavsett”. Tack för du var av den rejäla sortens människor, det finns inte så många kvar.
Tack pappa för allt. Vi älskar dig.