Som varannanveckas förälder är en del av att kunna fungera som människa, att ens barn lever ett bra liv den veckan han är borta.
Idag snodde jag den här bilden från Lotta, ( hoppas ok Lotta
) för att illustrera hur glad jag blev av den.
Jag tycker det är bra och viktigt att Lennox lär sig förhålla sig till andra barn, att det är rörigare, och livligare än hos mig.
Här är det bara jag, och ibland Jonathan.
Så ja. Tacksam för hans sammanhang, allt som är gott för honom, är i förlängningen gott för mig.