Så kom det då.
Det som vi alla insinuerat. Tim orkade inte mer.
”Vår älskade Tim var en sökare, en skör konstnärssjäl som alltid burit på stora existentiella frågor. En överpresterande perfektionist som reste och jobbade hårt i ett tempo som ledde till extremt svår stress.
När han slutat turnera ville han hitta en balans i livet för att må bra och kunna göra det han älskade mest – musik.
Han kämpade verkligen med tankar om Meningen, Livet, Lyckan.
Nu orkade han inte längre. Han ville få frid.
Tim var inte gjord för det maskineri han hamnade i, han var en ömhudad kille som älskade sina fans men skydde rampljuset.
Tim, du kommer för alltid att vara älskad och saknad. Den du var och din musik kommer att bära minnet av dig vidare.
Vi älskar dig, Familjen.”
Man kan tycka att vi rotar och har spekulerat i hur och varför. ”Låt familjen vara”, så har många tyckt.
Men man måste komma ihåg att Tim var allmängods, älskad av fans över hela världen och hans död har väckt starka känslor, och reaktioner, lika mycket för den han var men också hur han valde sitt avslut.
Hans skrik på hjälp bland män som vände bort blicken.
Pengapiskan.