En enda röra. Både på mitt skrivbord och på mitt skrivbord. En gammal kaffekopp, en tallrik halväten tårta. Räkningar, parfym, tandborste. Rörigt minst sagt och jag gillar det inte. Det är inte jag.
Det är ett resultat av det enormt ökade arbetstrycket. Jag är en person som gillar struktur och ordning. Mår bra av det. Sämre när jag inte har koll. Men tiden räcker inte till. Jag bara släcker bränder på jobbet, i den ordning de brinner mest. Här är Ola. Vi har jobbat tillsamans i många herrans år. (herrans, oj vilket uråldrigt ordval)
Lunch med Johanna. Men beställde en så stark tonfisksushi, urk, sved i munnen. Men mysigt att ses. Sist var på Puttes och hennes årliga julglögg. och som sagt, försöker träffas på luncherna den veckan jag inte har barn.
Jag är lite nyfiken på hur ni andra gör som har varannaveckas liv med barn i 12-13 årsåldern? Jobbar ni som röda grisar barnfri vecka eller hur lägger ni upp det?
Och så hem till Lennox och fixa middag. Vi har varit ute och spelat fotboll. Skrattat. Älskar när vi kan mötas i det han gillar.
Ikväll blir det några glas vin hemma hos kollegan Lina som är mammaledig. Gröna Lund-premiär i morgon. För exakt 10 år sedan stod jag på den där premiären med magsmärtorna från helvetet. Jag glömmer det aldrig. Tänk att det är 10 år sedan!
På tisdag 1 maj firar jag med en FIRA LIVET FEST. Inget stort. Hemma med öl och pizza, sitta trångt, down sizea. Jag har i mina år varit på så mycket fina ställen, flotta restauranger och hej och hå. Ett 40-tal vänner. Det blir fint att bara skåla och hänga lite.
Jag vill ta ner det lite. Det behöver inte alltid vara så fancy. Det stora i det här är att jag faktisk har överlevt 10 år efter diagnos. Att jag finns här.