Ett stort, stort tack från mig till er. Så många fina lyckönskningar och ord på min väg mot nya utmaningar i livet. Läser alltid alla, så att ni vet det. Alla har bara varit glada och på jobbet när jag 9:30 i fredags sa upp mig var de också bara glada. Önskade mig lycka till och tyckte Cancerfonden gjort en superrektytering.
Det dåliga självförtroendet river och sliter. Kommer jag klara av det? Kommer folk gilla mig? Kommer jag komma in i gruppen? Känna att jag bidrar? Så trött på mig själv som aldrig bara kan vila i att jag blivit vald av en anledning bland flera andra. Detta ständiga ”duktig flicka-syndrom”. Oron förtar nästan glädjen över att jag fått jobbet. Knäppt.
Men. Åter. Stort tack och en en lång, varm kram från mig till er. Så skönt att ni är med mig på resan. Ni har ju varit med på allt, småbarnsår, bröllop, sjukdom, skilsmässa och nu, ett nytt stort steg i livet.