Jag äter lunch med Jonathans mamma Lourdes. Så fin och så varm. Vi pratar om allt mellan himmel och jord, mycket om Jonathan men det stannar mellan oss. Tro det eller ej, men även jag har privata gränser och skriver inte om allt. Väldigt härligt att ses. Hon är en fantastisk människa som jag verkligen hoppas jag kommer att få ha kvar i mitt liv trots att Jonathan och jag inte längre är tillsammans.
I morgon kliver jag ut från Humlegårdgatan och Hänt. Ut på gatan. Vidare ner i T-banan och hem. Vet inte hur känslan kommer att vara riktigt men som jag redan sagt, jag kommer inte skriva så mycket om det. Det blir för känslomässigt. Vi har redan firat av mig, förra fredagen. Nu går jag. Inget buller och bång. Inga stora vyer. Hej då, kram och chiao. Nya utmaningar väntar och jag är så oerhört stolt över mig själv som vågade trotsa allt jag egentligen är rädd för.