I samarbete med Petit Hotels

Vi vinkade ju av Silla och John på Garpenbergs slott i lördags förmiddag efter en trerättermidag och begav oss ca en timme till Dala-Floda Wärdshus. Här i Dalarna är det mycket faluröda stugor och väldigt pittoreskt. Jag åkte samma bil som upp från Stockholm. Familjen Bronett och så Tanja som körde.

Väl framme möttes vi av det gulligaste Wärdshus jag sett, en prunkande trädgård och världens sötaste katt som var hela 18 år!  Att ingå i Petit Hotels betyder ett litet hotell i en unik miljö. Alla hotell inom Petit Hotel, som ingår i nätverket är placerade i vackra och rogivande miljöer i Sverige.

De kan vara allt från små mysiga värdshus till herrgårdshotell och slottshotell. Ett Petit Hotel konkurrerar med större hotell med helt andra medel. Inte minst med sin kvalitet. Här vankades det lunch, torskrygg och rotsaker med egengjord flädersaft, Allt ekologiskt.

Så himla gosig katt. Sofie har varit hemma hos oss och varit kattvakt i helgen men saknade Loppan. Sedan gick vi på den lokala marknaden som är en gång per år och kikade på hantverk och folk. Men redan vid 14 åkte vi vidare till Sählströmsgården i Torsby. Det spöregnade när vi passerade Malugn men mysigt ändå.

Jocke, Cecilia och Frasse med bestämda steg mot våra Nissanbilar.

Urgulliga Dala-Floda Wårdshus med 17 rum

Det var dukat så fint när vi kom till Dala-Floda med mycket egenproducerat på bordet.

Frasse och Marianne hittade roliga hattar på marknaden

Tanja, Carola och Maria

Till Sählströmsgården tog det ca 2,5 timme men det var det värt. Redan på syskonen Sahlströms tid, vid förra sekelskiftet, var Sahlströms-gården en kulturell oas och en uppskattad samlingspunkt för konst och rekreation. Vi checkade in i de moderna rummen och gick sedan till den anrika gården för en guidad tur.

Idag är Salströmsgården fortfarande en mötesplats utöver det vanliga. Här får besökaren verkligen en helhetsupplevelse. I hotellet förenas gammalt och nytt. Alla rum har trägolv, kaklade badrum, tv, trådlöst internet och en underbar utsikt över Sirsjön.

Här är det arvingen Bengt som berättar om historien om Anna och de starka kvinnor som styrde byn

Sedan bjöds s det på middag i de gamla stallarna. Vi satt länge och pratade om hur fint det är att märas såhär och få dela minne och uppleveler. Jag och Tanja delade rum och gick upp 7 för att köra till Örebro. Där bytte hon bil och fortsatte ner till Båstad medan jag jag åkte till mamma och överraskade henne när jag kom! Hon blev jätteförvånad!

Mamma!

Sedan körde jag raka vägen till Bromma Flygplats för att hämta upp Lennox som varit på Liseberg. Han flög ensam. Min lille bebis. Men det hade gått jättebra förstås, Han är 179 cm lång och fyller snart 14. Nu väntar två veckors semester. På lördag till Turkiet, Side.

Tack Tanja för fantastiska dagar!

När jag nyligen medverkade i Influencerpodden så pratade jag om mitt engagemang för gatubarn. En vecka senare fick jag ett sms från en person som ville skänka 25 000 till Emma och barnhemmet i Uganda. Jag trodde först att det var ett skämt. Någon som försökte blåsa mig, komma åt mina kontouppgifer på något vis.

Men när jag ringde upp personen visade det sig vara sant. En kvinna i en mellanstor stad i min ålder ville hjälpa till och läst min blogg och nu äntligen bestämt sig. Det är Emma hon vill hjälpa!!

Så hon swishade mig pengarna som jag swishade Emma efter att ha ringt upp henne efter att först mailat. Emma blev jublande glad  förstås. För henne är det väldigt mycket pengar  rakt ner i verksamheten. Sedan mailade jag även den anonyma kvinnan (som vill vara anonym) mailet på swish inbetalningen så hon ser att jag inte behållit pengarna själv. Jag är så rörd och tacksam över att det finns sådana här människor. Jag förklarade för henne hur oerhört mycket hjälp det här är för Emma och barnen!

Jag fick gå ut från middagen på Garpenbers slott i fredagskväll efter att ha pratat med Emma och ta några djupa andetag och blinka bort tårarna i kvällsolen. Denna fantastiska gest hjälper  konkret så många barn att få vila i trygghet, få utbildning och ett hem och slippa bo på gatan. Tänk vad livet ändå kan ge i ens väg.

Semester och inget planerat. Jag vet inte hur ni har det med era 14- åringar men den här jag har vill bara vara med kompisar. Tjatar och frågar. Föreslår än det ena, än det andra men han ville inte.

Så glad att vi åker till Turkiet och Side. Ett rätt enkelt hotell, All inclusive men med ett bra läge med promenadavstånd till gamla stan samt stranden.

Visst har han blivit stor? Den här killen som många av er känt honom sedan han var två år är nu någon centimeter länge än mig, har 44 i skor och mörk röst. Och han är fortfarande bara 13. När jag läser era kommentarer om era tonåringar blir jag glad. Relationen bör vara på plats innan man börjar gränsätta. Lättare att gränsa då men svårt när Lennox nästan aldrig numera är med mig utan bara med kompisar.

Igår kväll låg jag och läste det finstilta på vår resa. Som att passen måste vara giltiga minst 150 dagar EFTER hemkost. Panik. Lennox pass går ut 15 december vilket gör att det diffar på TVÅ DAGAR!!! Så idag har jag fått bett Threst, som är på semester i Skåne, scanna in ett medgivarintyg att han godkänner provisorisk pass (995 kr),  Jag fick därefter gå till snälla Målarbutiken i Enskede som skrev ut intyget. och måste i morgon åka till Arlanda för att lösa ett provisoriskt pass till Lennox och ta med honom.

Sådant här är det värsta jag vet. Jag gillar inte när det knasar såhär. Får värsta stesspåslaget. Lyxproblem jag vet.

På förmiddagen tog jag med mig Lennox till polisen vid Arlanda. Nytt provisoriskt pass. Allt ifyllt av Threst nere i Skåne. Scannat och mailat och utskrivet av mig, medgivarblankett. Vi köade länge, 1,5 timme utan att sitta ner och när vi kom fram hade han skrivit Lennox personnr fel!!!

Det kan hända förstås men med massa människor i kö fick jag panik och såg resan inställd. Vi fick göra om hela proceduren men Threst var dryga timmen från att skriva ut och scanna och maila så vi gick till terminal 5 och åt.

Till slut, äntligen var det klart. Ett nytt pass beställt, lunch samt 90 kr/ timmen på parkering landade på sisådär 1900 kr och nästan en hel dag spenderar på detta.

Efter att ha tillbringar halva dagen och hela lönen på Arlanda lagade jag middag, kyckling i kokos och ris. Sedan tog jag mig till Menfa som bor nära för en kaffe.

Lennox hängde med kompisar men jag var hemma igen till 21.

Fredagens bravader har varit lunch med Henrik idag.Och tvättat. I morgon blir det Turkiet en vecka, Side. Vi bor centralt så man kan promenera till strand och gamla stan på 10 minuter.

Ett enkel hotell, all inklusive. Flyget går 22:30 från Arlanda och en före detta kollega kommer att bo här hela veckan hos Loppan.

Just nu sitter vi på Arlanda. Klockan är bara 20 och planet går 22:30 men jag avskyr att vara sen. Fy.

Nu ska vi äta på Tacobar. Landar 3:15 i Antalya och så buss en timme. Jippie.

Resan till Side gick bra. Vi landade vid 3 och efter en timme i buss kom vi fram till hotellet som faktiskt var en stor besvikelse. Jag är inte petig, nöjer mig oftast bara det är rent, behöver inte vara lyxigt på något sätt men det här… herregud.

Jag visste att jag bokat ett enklare hotel med enkel All inclusive. Jag fattar det. Men för 16 000 måste det ändå vara drägligt. Nedslitna rum, det luktade så mycket kloak i vårt rum så jag inte kunde andas med öppen mun. Kändes som jag fick bajs i munnen annars. Jag krävde att få byta 6 på morgonen då vårt wi-fi inte alls funkade heller.

Jag hade dubbelkollat att wifi skulle fungera över HELA hotellet, inte bara nära receptionen. Men det stämde alltså inte. Ja, jag är beroende av att vara uppkopplar ibland och vill kunna surfa från mitt rum.

Trött, oengagerad personal som hasar runt, att betala med kort går inte. Fast det klart och tydligt står att de ska ta kort. Poolområdet är litet och trångt och plast-solstolarna ligger en millimeter från varandra. All dryck serveras i små små miniplast-glas, glassen ingår ej.

Och så maten. Det går inte att äta knappt. Slamrig skolmatsal, kantiner med oidentifier bar röra, kladdigt och slarvigt och utan minsta kärlek eller känsla alls. Jag får dåliga vibbar av personalen i köket, känns som om allt hänger på en skör tråd, bara löses för stunden. De är så trötta på gäster och det märks tydligt.

Idag var någon helt galen för det slamrades med tallrikar i disken högt att hela restaurangen stannade upp för det hördes ut.

Har aldrig bott såhär dåligt i hels mitt liv. Och jag vill inte klaga till dem och hålla på att byta hotell heller . Men jag kommer att säga det när jag kommer hem och när vi blir upphämtade för hemresa. Nu är Lennox och jag här och gör det bästa av det här. Vi äter på stan ibland, tar en gyros, eller äter bara pastan som är det enda ätbara.

Annars är det extremt varmt. 40 grader idag och i natt 31 grader. Och vi har det supermysigt tillsammans.

Ja, det är tråkigt att jag är så missnöjd med hotellet. Jag ska prata med arrangören Detur i morgon förmiddag. Antingen försöka byta hotel de två sista dagarna.

Hotellet heter Sunberk och jag tänkte att maten skulle bli bättre men nej. Och jag gillar verkligen inte att vara snobbig, jag anpassar mig till det mesta men det svider när ma betalat 16 000 drygt för det här.

Kloaklukten i rum är kvar, nästan inget vatten i duscharna, dålig stämning bland personalen, jag känner det genom hur de ger varandra blickar och samarbetar, sedan maten, maten, man inte kan använda kort som lovats och så väldigt nerslitet och sunkigt.

Men som sagt. Vi har det så härligt tillsammans och det är värt allt! Vi har skrattat så mycket och larvat oss. Så längesedan. Hade tappat oss för en stund. Bråk och tjafs om allt. Ser aldrig röken av honom. Så denna vecka var ovärderlig för oss.

Vår fina servitör är en kämpe. Han jobbar på olika hotell, försörjer en mamma och 10! bröder, och sent i natt, vid 01, kom han ur från hotellet med lindat knä och ett underben som var svullet. Hur sjutton kan han jobba och balansera tallrikar i 40 graders värme med den smärtan?

För varmt är det…41 grader i dag och jag älskar det.

Det är varmt för alla

Det har blivit en skinnväska, en collegetröja samt dessa ballerinas.

Idag mötte jag Deturs guider som var på plats vid 11. Jag förklarade att jag var missnöjd, de ringde service kontoret här och jag pratade med en finsk kvinna. Att byta hotell var otänkbart om jag inte betala det själv! Jag fattade ingenting.. ska jag betala det nya hotellet. Nej.

Bestämde att jag kommer göra en reklamation vid hemkomst och att jag ville ha någon form av underlag, dokumentation på att jag ringt henne härnere. Så det skulle hon maila. Har även fått en helt sjukt märklig servitör som skriver till mig på messenger, Facebook och som börjat tappa det. Har nu fått blocka honom.

Men vi badar, igår i havet. Lennox somnade direkt i 1,5 timme. Och idag vid poolen. Annars shoppar vi.

I morgon är det marknad och på lördag 13 plockar bussen upp oss. Vi landar på Arlanda 20:00 på lördagkväll.

Nej. Åk inte till hotell Sunberk i Side. Just a friendly reminder.

Dagarna är rätt lika. Vi har shoppat massor. Framför allt Lennox har fått jeans, glasögon, vinterjacka, shorts, t-shirts och en väska.

Och jag har köpt skor, två collegetröjor, två väskor och ett par glasögon. Det är inte superbilligt. HM priser. Och Side är väldigt mycket dyrare än staden Manavgat där turkarna bor och lever. Side är en liten turistort och det priserna på kläder, väskor och skor kostar två gånger mer i Side.

Det är stor skillnad men tar bara 15 min med en minibuss för sex kr/skalle dit.

I morgon är det vår sista, hela dag. Jag vill sola. Vi har gått och gått och gått så mycket.

Och jag får inte in några bilder, nätet klarar inte att ladda upp dem ikväll.

Hjjj

Hjjj

Hjjj

Hjjj

Den sista dagen i Turkiet gick vi ut och åt. Vi har ätit ute 70 % av tiden då maten varit i stort sett oätlig. Jag kommer att kräva kompensation. Jag är inte petig men det här var inte ok.

Flyget var försenat två timmar så vi landade 22:30. Och Lennox åkte i morse till Skara Sommarland. I morgon måndag flyger han med Threst till Mallorca i 11 dagar så han är bara hemma två dagar.

Det blev en hård inflygning i går kväll. Ingen greaser direkt men det är naturligtvis inte resebolagens fel. Vi landade så hårt att jag trodde bagageluckorna skulle öppna sig. Vi har haft bra i Side förutom hotellet som var under all kritik.

Varmt. Drygt 32 grader men mycket fuktigare än här och dom sagt, Gamla stan är mysigt, dyrt eftersom det bara är uppbyggt för turister generellt så vill du ha 50 % längre pris, minst. Ta en dolmus till Manavgrat eller Antalya.

Jag kommer inte resa till Turkiet igen tror jag. Det har ingenting med hotellet att göra utan mer av känslan av att dels bli bemött som kvinna av män, som jag inte alls ser i Spanien eller Grekland.

All personal överallt verkade helt slutkörda, fanns ingen hjärtlighet, såklart inte om man jobbar jämt. Jag har varit i Turkiet flera gånger när jag var yngre men minns det inte riktigt så här.

Nu är vi hemma och jag har tvättat hela dagen. I morgon börjar jag jobba. Sitter hemma hela veckan.

Och Lennox är med Threst två veckor. Det här är mitt fjärde år som ensamstående. Rent generellt tycker jag semestrarna är tuffa. Inte att resa ensam med barn, mer att man är ensam med att planera och genomföra.

När jag ser familjer på semestern så saknar jag det inte alls eller önskar att jag vore där. Om jag ska in i relation så vill jag inte ha någon mellanmjölk, halvbra förhållande som ”funkar”. Det måste vara så extremt 100 % rätt.

Två veckor är lång tid. Lennox kommer att ha det bra i Spanien. Superhärligt.

Idag klockan 12 gick Lennox till din pappa för att flyga till Mallorca. Han har varit hemma två dagar från Turkiet och dags för nästa resa.

Två olika typer av semester. Med Threst är det ju hans flickvän och hennes lite yngre barn. Full fart, han måste anpassa sig, laget före jaget. Med mig är det bara han och jag, en stillsammare lunk vilket på inget sätt är sämre. Bara annorlundare.

Två veckor innan jag ser honom. Tårar som bränner bakom ögonlocken, ”mamma, ska du gråta nu?” frågar han med ett litet leende. Och jag svarar som alltid. ” jag klarar mig, du behöver inge ansvara över mig, jag jobbar och träffar vänner, du kommer att ha superkul i Spanien.

Och så går den lilla ryggtavlan med ryggsäcken packad med pass och badbyxor.

Menfa med familj bjöd på spontanmiddag. Med vänner från Gambia, bosatta här. Så mysigt.

Grill, ett glas rosé och världens godare äppelpaj. Det är min första arbetsdag och jag har suttit hemma 9-16 idag.

Kändes lite motigt att öppna datorn. Hade förväntar mig massa mail men allt ligger lite nere och många har semester. Det betyder inte att jag inte har något att göra. Har en lista att bocka av.

Menfa följde mig hem och i morgon ringer klockan 8. Sitter hemma hela veckan.

Tyst och tomt. Städat, tvättat och nedburit resväskorna. Ingen Lennox, bara Loppan och jag och en dator.

I samarbete med Lashes by Evelyn

Pride. Plockade upp  Sofie på vägen. Trebarnsmamman Sofie har ju barn i åldrarna 10, 16 och 19. Herregud. Hon började tidigt. Alexander Erwik bjöd mig på Prides invigning och jag träffade många bekanta i vimlet, framför alla fotografkollegor.

Jag känner mig dock rätt låg. Vet inte riktigt vad det beror på. Har mycket mail som ska svaras på. Min pappas bankfack ska öppnas på tisdag i Bryssel,  och min advokat Caroline, från Bryssel, mitt ombud och är med.

Det jag hoppas på är att det ligger ett testamente där så vi kan gå vidare med det här arvet. Drygt två år har gått och det tar mycket energi och ekonomi. Idag fick jag fakturan från henne de senaste 8 månaderna. Jag ska betala 15 000 i arvode  i morgon så totalt är jag väl uppe i dryga 30 000 nu. Det är klart det är värt det eftersom det är väldigt mycket pengar  i fastigheter i Senegal.

Men jag kan inte betala såhär i all evinnerlighet Vi måste få ett slut snart på det nu. Hans fru vill ha 50/50 och det köper jag förmodligen men jag vill vänta tills tisdag och se vad som finns i bankfacket.

Just det, Pride och inte arvet. Men det tär på mig, vill gå vidare, släppa det här.  Få mina pengar, vad det nu blir, och avsluta det här. Bläää. Ett angenämt problem förstås, det fattar jag men det är ändå väldigt energislukande.

Igår var det härlig stämning. Eventet började 16 och vid 21 gick vi vidare till Sturehof och mötte Jennie och Birgitte. Jag tog en öl och pommes. Och vid 24 var jag hemma.

Så himla mysig personal som serverade

All kärlek är bra kärlek

Fina dansaren Tobias Bader med familj

Jag har hittat en ny franstjej. Maxime som jag gått till nu drygt ett halvår, fick barn förra veckan. Och jag blev rekommenderad Evelyn. Lashes by Evelyn. Det är alltid en gambling att byta men i tisdags var jag där vid 17 och blev jättenöjd. Hon var väldigt noggrann och de blev precis sådär naturliga som jag vill. Inga tjocka, vippiga fransar utan tunna, och naturliga.

Jag saknar Lennox också. Bidrar till att jag är lite låg. Jag vet att han har det bra i Spanien men ändå….

Hoppas du mår fint.

Jonas firade Pride genom att bjuda ett stort gäng till Elite hotel där han bor på takterrassen. Annars bor han i Mexico där han driver en pyttelitet Bed&Breakfeast med sin sambo.

Det var Cathrine som bjöd med mig. Träffade Janne från Jofama, T H, och hans vän Lars i rött. Det var stekhett, höll på att rinna bort.

Jag har känt mig låg de senare dagarna. Jag kan inte riktigt säga vad det är. Eller rättare sagt, det är en massa saker, jag har så svårt att hitta driv och energi. Jag vill ingenting, hittar ingen mening i något. Och så saknar jag Lennox.

Det var härligt igår. Drack några drinkar och träffade mycket folk jag kände. Jennie och Sofie väntade på mig inne i stan. De var på TAK.

Jag mötte upp dem på Sturehof och vi var uppsatta på listan till East. De har två gånger om året en reunion för DJ:s och där hamnade vi förstås. Bara gammal R&B och hip-hop! Superkul, dansade massor och pratade med sköna människor.

Sedan vidare till Obaren och hamnade på en knäpp efterfest till tidig morgon…

Nu är klockan 21:30 och jag har lagar thaikyckling. Och äter godis. Och gosar med Loppisen. En perfekt lördagkväll i min bok.

Det var väldigt skönt att bara vara hemma i går kväll. Somna i tid, vakna i tid. Jag mötte upp Cathrine vid Slussen klockan 11:45 och tog bussen till Micaela och Erik i Nacka. Åt en fantastisk sallad, gosade med Alexa, Calista är ju lika gammal som Lennox och inte riktigt gos-bar. Märker när jag träffar småbarn att jag har ett stort behov av att just bära och vara nära. Fysisk kontakt.

Jag tror det beror på fler saker. Lennox är på väg bort, alltså, helt riktigt, han ska ju  inte sitta i knät på mig men det här vårdandet är över och även om han kan kramas ibland eller jag tvingar till mig en kram så är det inte samma fysiska som när de var små. Sedan är jag ensam. Jag har ingen fysisk kontakt med någon annan människa förutom om jag ger en kompis en kram. Så jag märker att jag desperat försöker klappa och krama Alexa, stackars barn hahahaha.

Så fint hos familjen Jarlemark.

Och tänk att Calista fyller 14 i augusti. Sex veckor innan Lennox.

Alexa fyller också i augusti.

Kladdkakan var magisk, Tog tre omgångar.

Vädret var helt ok. Micaela och jag lever så totalt olika liv nuförtiden. Hon lever familjeliv med ett mycket yngre barn medan jag har ett varannaveckas liv där jag ena veckan och ena helgen  fyller det med middagar, fest och socialt liv och andra veckan är mamma med allt vad det innebär. Är väldigt glad över vår vänskap som går drygt 15 år tillbaka. Är tacksam över alla mina vänner förstås.

Lilla Alexa har också blivit så stor, Fina namn. Alexa och Calista. Grekiska namn. Morfar är grek.

Så vi åt och pratade. Nu var det inte så superlängesedan vi sågs. För någon månad sedan hemma hos Cathrine på hennes balkong.

Hon försöker locka med mig till Mexico över jul och nyår. Det är Threst tur att ha Lennox. Men det handlar om det här arvet. Om jag hunnit få loss några pengar.

Syskonkärlek.

Ingen badade men bara känslan av en pool är ändå rätt härlig.

Söndagkväll. Jobbar hemma nästa vecka men åker ev in till Solna på tisdag.Lennox kommer inte hit förrän nästa måndag, alltså 12/8

Det skiljer 10 år mellan bilderna. Tio år. Tänk om jag vetat då. Att jag skulle levt nu. Tänk så extremt mycket ångest, oro och tårar jag skulle ha besparat mig. Men så funkar vi inte. Och inte livet heller. Ärren bleknar men inte de mentala. Jag pratar inte så mycket om cancer, eller, det beror på vem du frågar. Som vanligt tycker alla olika.

En  del tycker  att jag borde släppa och gå vidare. En del älskar att höra mig berätta och blir stärkta. Det är helt olika och man kan inte leva livet genom att försöka göra andra nöjda. Du kommer alltid misslyckas med det. Du är bara skyldig att se till att göra det som känns bra för dig så länge du inte skadar andra människor. Du kommer aldrig kunna få alla nöjda. Så jag gör faktiskt precis vad jag känner för.

Jag fick en kommentar om hur jag håller mig i form.

Av Irene till JARLEMARKS #

”Såg en fin bild på dig i Side inlägget och undrar hur du behåller din slanka figur. Tre omgångar kladdkaka, …”

Och svaret är ju ingenting. Jag gör ingenting. Jag äter precis vad jag vill men jag har nästan helt slutat med pasta bröd och ris. Mjukt bröd äter jag inte alls och jag har bytt ut vaniljfil mot proteinpulver och banan i en shake. Allt detta sedan drygt ett år tillbaka. Men annars äter jag som sagt tre omgångar kladdkaka i går. Jag har en sinnessjukt bra metabolism. Min pappa var lång och atletisk, muskulös, 199 lång bara senor och muskler. Jag tror väl att det är genetiskt.

Att prata vikt gör folk helt galna. Man får passa sig när man pratar om vikt. Det är som att hänga upp ett rött skynke. Precis som allt som handlar om att vilja förändra sig, föryngra sig, förbättra sig, Nej, man ska vara glad och tacksam åt att man börjar se trött och sliten ut, att ansiktet hänger och det ser ut som man inte sovit på ett år eller att man väger så mycket att man har ont i leder och inte orkar röra sig. Om folk bara kunde låta folk vara. Och låta var en och göra vad de vill. De som är runda får vara runda, jag skulle aldrig i mitt liv ha några aspekter eller vifta med pekpinnar.

Men jävlars om man vill gå ner i vikt eller investera i sitt utseende, då det fritt fram att vräka ur sig precis vad som helst. Nej, jag har lagt ner det där. Jag gör precis vad JAG vill. Sedan får andra göra vad de vill. Men nej. Jag bantar inte. Och försöker inte gå ner i vikt.  Det har jag gjort tidigare, för flera år sedan så det mörkar jag inte. Men vill gärna behålla vikten. Men nu får man väl skit för det.

Jag ser sig varje dag. Ibland flera gånger. Du bär ofta din tygpåse över axeln och så drar du upp jeansen med en näve, du stannar ofta till när du gör det. Ibland kliver du på vid Gullmars. Aldrig tidigare och du sätter dig sällan ner, gör du det är det bara för att resa dig en minut senare och vandra vidare i den knyckande och svängande gången som du verkar lärt dig parera galant.

Ibland möts våra blickar och dina ögon är stora och har samma färg som havet utomlands, blå men mer åt det ljusare hållet. Du slår ner blicken, oftare snabbare än jag och vill inte riktigt stanna för länge i mina ögon.

Ibland åker du bara en station, ibland länge. Jag tappar ofta bort dig bland myllret av människor men så är du där, många timmar senare när jag är på väg hem. Som vanligt blir jag nyfiken, skapar mina egna, inre bilder som sällan stämmer, för människor är långt mer flerdimensionella än vi tror.

Jag funderar lite på var du hör hemma, hur du var som liten, vad du gör på dagarna. Kanske far du bara fram och tillbaka på Gröna linjen. Det är väl alldeles utmärkt om det är bra för dig. Och så tänker jag att jag kanske ska ta mod till mig och nicka lite nästa gång vi ses. Lite bemötande har väl inget dött av.

 Tänk vad olika vi är. Den reflektion jag skrev om i förra inlägget handlade om ett möte. Ett beskrivande. Ingenting annat.

Men någon läsare får det till att det skulle vara en kontaktannons. Att jag på något sätt var attraherad eller intesserad av den här personen. Ingenting kan förstås vara mer fel. Så olika vi läser in och värderar saker.

I samarbete med Petit hotels

I lördags eftermiddag var de dags för Tanja att hämta mig. Denna gång ordande hon ett event tillsammans med hotellkedjan Petit Hotel. De har ju små, personliga hotell, ofta med få rum. Några av hotellen har bara 2-3 rum men alla har en sak gemensamt. De drivs och ägs oftast  av vanliga privatpersoner som har en dröm som de bestämt sig för att göra. Att se till att fixa det så härligt och mysigt som möjligt för sina gäster.

Den här gången var vi väldigt nära Örebro, Närmare bestämt i Vedevåg och Wedevågs Herrgård. Tanja hämtade mig och sedan plockade vi upp Marianne och Frasse och åkte de drygt 2 timmarna till Vedevåg. Vi  hade fått berätta våra klädstorlekar innan men vi visste inte varför. Jag fick ett supermysigt litet rum i en annliggande flygel. Och vi bjöds på Afternoon  thea när vi samlats.

Jag fick en helt fantastisk klänning som låg på min säng bär jag kom. Världens finaste färg. Kände mig så tjusig. Efter theet och de varma sconsen, kakorna och frukten var det dags för boulétävling med de övriga hotellgästerna. Jag förlorade min runda, hon var en superduktig smed från området, tjejen jag mötte.

Marianne och Frasse

Älskade färgen

Det var mycket kärlek i helgen. Här är det Anna och Hasse som hånglar loss.

Fantastisk mat, ackompanjerad av en fantastisk kock.

David och Malin Watson ses i Let´s Dance.

I den tomma  stolen sitter slottsfrun som förstås varit borta sedan länge. Men det är alltid dukat för henne och paret  Sanni och Per Schalander berättade att slottsfrun var orolig när de köpte herrgården för fyra år sedan men att allt blivit mycket lugnare i huset nu.

Och nästa par att ha pusskalas var Marianne och Frasse.

Vi åt dansade och några valde att njuta av spa, vara i bubbelpoolen innan det var dags att byta om och bänka sig för mat. Verkligen ett härligt gäng det här. Nästa gång är det dags att besöka Rimforsa Strand, Stegeborgs Trädgårdshotel samt lunchstopp vid Sund Nergården. Jag kan tyvärr inte följa med då jag har barnhelg men är tacksam för de två tillfälle jag har kunnat. Små fina pärlor att bo på istället för de stora hotellen.

Ikväll kommer Lennox. Längtar.