Jag kan inte fatta att jag bott i min lägenhet i fyra år. Det är helt otroligt. Minns när jag satt på golvet i mina målarbyxor och drack bubbel ensam.  Den här sommaren har varit bra. Jag har bara haft tre veckors semester. Två sammanlagda veckor och en enskild. Som nyanställd vill man inte gapa efter mycket.

Vi är mitt uppe i Rosa Bandet-kampanjen. Nu går vi in i en stressig period.  Den 27 september är det kampanjstart och allt måste gå i lås. Pressreleaser skrivas, pepp-frukostar planeras, TV-sända galan ska parallellt börjas planeras samtidigt som en julkampanj  som också ska sys ihop.

Vårt primära mål i Press &Pr är ju att skapa så mycket medial fokus som möjligt runt kampanjen. Få så många media att skriva om den som möjligt. Bland annat. Jag har träffat Menfa, här nedan är vi på Alexander Erwiks event på F-12 med hennes vän Yilmaz. Efter min lite misslyckade Turkietresa var turkiska Menfa övertygad om att vi skulle åka till Istanbul i vår. Det kan jag tänka mig. Inga problem.

Och brun har jag blivit. Här är Jennies fot. Och min. En del undrar hur det gick med att öppna min avlidne pappas bankfack i Bryssel förra veckan. Jag hade hoppats på att det skulle ligga ett testamente där så hans fru och jag vet exakt vad som gäller med hans tillgångar. Men icke. Inget testamente. Det betyder att vi nu går för 50/50.

I morgon har jag två möten på TV4. Dels börja planera inför TV-galan och även peppa igång en intern frukost. Men nu. En sen middag.

I samarbete med Forma Vita

Det är näsan ett halvår sedan, inte riktigt, som jag var hos läkaren Calle på FormaVita. De expanderar i rasande fart, Ett ny lokal på Blekingegatan öppnas i detta nu och på Maria Prästgårdsgata huserar nu Coolsculping, är den enda FDA-godkända icke-kirurgiska metoden. CoolSculpting har utvecklats av forskare vid Harvard-universitetet och har EU:s CE-märkning och betyder att man helt enkel genom att på ett permanent och säkert sätt  kan frysa bort oönskat fett och avlägsna fettdepåer. Behandlingen är för dig som har lokala fettansamlingar som inte försvinner.

Calle har ritat ut med små prickar var man tappar volymen.

Men jag var där för att göra det jag alltid gör. Behålla, inte förändra. Det är viktigt OM man nu vill investera i sitt utseende precis som man gör med mycket annat. att man hittar behandlare som har rätt utbildningar och vet vad de gör. Man måste kunna lita 100 på den som utövar behandlingen.

Jag är väldigt nöjd. Jag bryr mig inte så mycket om vad folk tycker och tänker. Huvudsaken är att jag känner mig fin och det gör jag. När man blir äldre tappar man volym och ser trött. Jag vill inte se trött ut även om det tillhör  åldrandet.  Har noll lust faktisk med det naturligt det än må må vara.

Sedan tror jag att man ska vara försiktig så att det inte blir för mycket eller för ofta.Det material vi använder är Juvederm från Allergan men när jag var på besök sist så la Calle bara väldigt lite material. Och som sagt. Det ena utesluter inte det andra. Vi människor är ju inte det ena ELLER det andra. Vi är komplexa och man kan rädda världen i läppglans, jag lovar. (nej, jag räddar inte världen, det var mer ett symbolisk yttryck)

I morgon jobb i Solna. Lennox är hos sin pappa denna vecka.

Jag förstår inte vart tiden tar vägen, I måndags började Lennox klass 8! Vad hände. Han älskar väl inte skolan direkt. Tror han brås på mig, jag  gick ur gymnasiet med 1,9 i medel. Jag var närvarade, på plats men gjorde inte ett skatt. Sedan tog min häst mycket tid. Varje dag efter skolan fram till 9 var jag i stallet. Från klass sex.

Och jag hade en några vänner över i lördags. Och fick så fantastiska blommor av Anna. De hette Stjärnflocka. Magiska. Tessan har varit hemma från London  över sommaren, och nu reste hon tillbaka för att börja sitt jobb som lärare. Vi drack bubbel och åt pizza och en massa godis efteråt. Tessan sov över, och så kom Micaela också.

Tessan vars man Patrik är Lennox gudfar

Och här är Anna som jag inte träffat på åratal. En mysig kväll. I morgon ska jag upp klockan 5. Har ett föredrag i Solna så måste i säng här innan 20.

Och jag är så in i satan glad att min kompis Lina, som jag jobbat med i 10 år på SE&HÖR, numera jobbar på Cancerfonden. De hade fått in alla rekryteringar men jag bönade och bad att de skulle kika på denna sista kandidat. Och ja. Hon är grym och så skönt att ha henne där. Jag har snart jobbat snart ett halvår och Lina började för två månader sedan. Hon är inte i samma enhet som mig utan jobbar på content men content och Pr & Press jobbar nära varandra så vi ses i samma möten flera gånger i veckan.

Det här är Anna Gladh. En ganska ny bekantskap i mitt liv. Förra veckan flyttade hon in i sin nyköpta tvåa på Nynäsvägen efter att varit gift och boende i villa på Enskedefältet i många år. Och herregud så snabb hon var. På mindre än fyra dagar var allt uppe, gardiner, blommor, möbler, kläder i garderoberna, mattor, tavlor.

Jag köpte med mig lite färska blommor på vägen. Anna har köpt en så mysig lägenhet, nu ska hon flytta köket till vardagsrummet så att dottern ska få ett eget rum. Så väldigt supermysigt att komma på middag. Lasagne och rödvin. Sedan, vid 01 tog jag en promenad genom Gamla Enskede hem till Svedmyra på 15 minuter.

Grannar kom förbi. Nu minns jag inte namnet på henne till vänster men det andra flickebarnet är Christina som bor på andra sidan Nynäsvägen.

Superhärlig kväll. Anna älskar sin lägenhet. Hon har bott på söder hela sommaren i lånad lägenhet men var på visning och föll pladask för den här, och vann budgivningen. Men kan ändå inte låta bli att tänka på de rader jag skrev i min bok.

”Jag har hört talas om kvinnor som drar det kortaste strået vid en bodelning medan männen sitter kvar i villan med pool, studsmatta och alla utlandsresor och barn som bara vill vara hos sin pappa medan mammorna kämpar med räkningarna i sin hyreslägenhet i förorten”

Jag vet inte hur många kvinnor jag träffat där det är samma sak, Mannen bor kvar, kvinnan flyttar, gör det största jobbet, den största förändringen. Jag undrar om det är en slump eller varför det ofta blir så ?

I torsdags satt jag kvar på jobbet i Solna till 17. Sedan gick jag till Mall of Scandinavia och köpte Stjärnflocka. Jag har blivit besatt av denna vackra, sköra blomma. Så enkel i all sin prakt. I torsdags blev det lila. S¨ otroligt vackra.  Micaela fyllde också år i igår. Och ville gå på konsert på Gröna Lund och se Seinabo Sey.  Så jag tog båten över från Slussen och mötte upp henne, Frasse och Katten.

Vi åkte Scream, heter den så? Den där galna Berg & Dalbanan som är ryckig och snabb. Micaela vaktade väskorna. Sedan vi en taxi till Brillo för at ta ett glas bubbel och fira Micaela. Jag åkte hem till Lennox medan de andra fortsatte.

Grymma Seinabo Sey levererade

Älskar ju inte uppskjutet direkt

Och idag kom Iloas, Threst bror, hit på en sen lunch. Det har blivit något av en tradition när han är på besök från L.A. Han bor hos Threst i två veckor och idag gjorde jag en stor sallad med kyckling, nötter, ruccola, soltorkade tomater, mozzarella, stekt purjo och tomater med massa balsamico till och en blåbärspaj med vaniljsås.

Härligt att ses. Iloas och jag har har alltid haft en bra kontakt,  är egentligen mer lika än vad hans bror och jag är. Sedan ringde vi hans flickvän Laura på Facetime så jag fick hälsa på henne.

Onsdagkväll och jag möter Sofie och Faiza vid Skånegatan och Urban Deli. Faiza bor bara ett stenkast bort. Henne känner ni igen sedan tidigare. Superduktig tolk. Tolkar på flera afrikanska språk, allt från rättegångar till föräldrarsamtal i skolan eller gynbesök.

Jag tog en klassisk hambugare och en öl. Öläskare som jag är.

Vi satt där rätt länge. Till 22 tror jag. Pratade om allt mellan himmel och jord. Faizas dotter ringde, ville något, och så ringde Sofies Noel. Jag kan inte hjälpa att jag finner det onaturligt. Inte att de ringer sina mammor förstås utan mer att man inte ser sina barn på en vecka och ändå är man ju mamma med allt vad det innebär oavsett veckor. En liten röst är allt man har de där barnfria veckorna.

Jag funderar även en del på varför jag just funderar på det där. Inte speciellt konstig, Men jag märker att de flesta av mina varannanveckas väninnor sällan pratar om de där känslorna på riktigt. Och jag undrar vad det är som gör att jag inte kan acceptera och att det fortfarande gör ont att inte leva med Lennox.

Att man sedan kan säga, tycka, eller tänka att jag måste gå vidare, acceptera att det är så är, struntar jag i. Vi är alla olika.  Mitt sätt att processa och förhålla mig ser så klart annorlunda ut än andras. Det finns inte en enda invid på jorden som reagerar exakt likadant. Så det är väl förmodligen därför jag inte lan bottna i det där, tillsammans med dem riktigt.

Söndag. Ingenting på schemat. Underbart.

Tack för era tankar kring det förra inlägget. Någon frågade om Lennox bor hos sin pappa på heltid? Nej då Han bor hos mig varannan vecka. Igår var jag bjuden på bokrelease av Carina Nunstedt som var förläggare av min bok. Numera är hon förlagschef på Harper Collins. Platsen var Observatorielunden och fiket Himlavalvet. Otrolig vacker utsikt.

Tilde var inbjuden att sköta författarsamtalet och Lina, min vän, som är mamma till Penny som gått i Lennox klass och sköte Pr-arbetet kring min bok, skötte också detta arrangemang.

Tilde kom direkt från ”Efter fem” och bjöd på härliga skratt med kvällens författare Malin Bergensten. Jag har barnvecka. Brukar sällan  göra något då men var tillbaka hemma efter ca 1,5 timme.

”Vi skule ha fjällvandrat” heter titeln

Så otroligt vackert häruppe.

Nu går vi in i en hektiskt period med Rosa Bandet-kampanjen.  Min kollega Isabell kommer att gå på mammaledighet om två veckor och det kommer att komma en ny tjej under ett år. Samtidigt som all planering för Sveriges största kampanj rullar planeras ett nytt projekt. Galan. Alltså Cancerfondens TV-gala i januari. Så man jobbar tvärfunktionellt i olika team med olika projekt.

I går tog jag min väska med dator och knatade till Aqua Dental. Jag har flera inbokade tider då jag har börjat fixa mina gamla trasiga lagningar och passar samtidigt på att sätta dit några skalfasader. Jag har sugit på tummen i hela mitt liv och gör fortfarande. Jag gör det bara med människor jag känner väldigt väl och jag gör det bara när jag är väldigt trött. Men idag, på stan halkade den in när jag gick nerför en trapp och ingen såg.

Det har gjort att 52 års tryck har skjutit fram gommen och övre tandraden. Jag tycker att överbett är det finaste som finns och vill inte ändra det. Däremot korrigera några av tänderna bredvid framtänderna. Inga stora förändringar. Nedan ser du mitt originalbett och den nya formen. Det går knappt att se den lilla korrigeringen men tittar man noga ser man att den övre är min egen tandrad och den nedre den nya.

Framtänderna får de inte röra. Detta görs i olika steg så så vid fjärde tillfället får jag de 3-4 fasaderna. Supertunna som man sätter fast. Tror Ali sa att vi skulle göra några i komposit och någon i porslin.

Sedan tog jag med Livia på premiären av serien ”Heder”. Historie med Livia är lite speciell. En 16-åring jag haft kontakt med på Instagram sedan några månader tillbaka. Livia har varit med om en svår olycka och behöver lyftas och pushas lite. Så vi började ha en konversation och när jag fick inbjudan till denna film bjöd jag med henne.  Jag drack ett glas bubbel och Livia alkoholfritt. Tack Nent Group och Wonderland Event.

I morgon Skype-möten och sedan 50-års fest på . Lennox går till sin pappa….

Sista augusti och det det melankoliska vemodet börjar smyga sig på. Jag läser era kommentarer om varannanveckas livet samt om att kvinnan ofta drar det kortaste stået vid en separation.  Det var en kommentar som satte sig och som jag är benägen att hålla med om. Vill gärna lyfta den här:

”Generellt tror jag kvinnor i allmänt är mer omhändertagande och fokuserar på mer på att hjälpa och involvera där partnern inte är lika stark. Om det då också är så att kvinnan är mindre intresserade av ekonomi och prylar då tappar hon mark här. Kvinnan stöttar mannen i att ha koll på de områden han brister i intresse för genom att upplysa och involvera.

Många män gör inte så utan sköter själv det kvinnan inte visar intresse för. I de fall där mannen skött ekonomi, hus, bil och kvinnan skola, relationer, mjuka värden etc blir steget enormt för kvinnan vid en separation. Mannen har ett kunskaps- och erfarenhetsmässigt stort försprång gällande tex huset. Många kvinnor orkar nog inte och har inte självförtroende i fråga hus/ekonomi att stå på sig i att behålla huset samtidigt som man brottas med alla känslor som en skilsmässa innebär.

Någonstans handlar det om ett egenansvar. Vill du ha pension får du ta tag i det när du är 30år annars står du där. Vill du ha ett hus får du lägga kraft och intresse på det och vara insatt annars blir det svårt att komma ikapp mannens försprång

Kan du fixa pannan när den strular, klipper gräset, sköter räkningarna, bokar sotning, förhandlar elpriser och byter packning i köket i vardagen blir det nog inte lika självklart att mannen ska bo kvar vid en separation, tror jag. Sedan är ju såklart inkomst en stor aspekt i frågan också naturligtvis. Men grovt gissat tror jag de vardagliga sysslornas fördelning är en stor bakomliggande faktor i att just mannen bor kvar” 

Tack Lina. Du slog verkligen huvudet på spiken här.

Jag vill också säga att jag läser era kommentarer och bara är dålig på att godkänna dem. På era frågor svarar jag i kommentarsfälten men en del mailar jag privat och svarar. Det tar mycket tid att sitta att göra det, mitt nya jobb på Cancerfonden innebär mycket mer jobb än på Hänt. Jag jobbar mycket och måste välja mellan att uppdatera bloggen, prioritera sömn och att bli klar med de uppgifter jag har på jobbet.

Jag gillar inte det. Vill inte missköta min blogg, älskar att blogga och att ni som finns här har läst mig länge. Men när dygnet bara har ett viss antal timmar måste jag prioritera och tyvärr är det bloggandet som jag då skär ner på. Jag ska bli bättre på det, att uppdatera samt godkänna kommentarerna snabbare.

Nu ska jag ta mig till Hässelby för fest.

I samarbete med Lashes by Evelyn

Den sista semesterveckan bjöd Specsavers in till mingel i stan. Det var systerduon Hannah &Amanda som har skapat en egen kollektion stora bågar hos Specsavers. Vi ser ju det senaste året en rad spännande samarbete både mellan företag mot företag men även profiler med stora plattformar och bra innehåll och företag.

Det dracks  drinkar, jag tog två, och kikades på glasögon förstås. Detta var en Lennoxvecka och jag stannade bara en halvtimme. Vill som sagt inte springa på events den veckan jag har barn. Men det var mysigt och som någon form av ambassadör, om än inte officiellt, för Specsavers ville jag vara på plats.  Hoppas ju på att resorna till Tanzania ska återkomma och att jag då får resa med. Men man ska inte ta något för givet.

Just nu är det mörkt ute men varmt, det är söndag 1 september och vi kliver in i hösten. Jag har en rejäl oroskänsla i magen. Omöjligt att säga vad det beror på. Upplever att jag har många lösa trådar i mitt liv. Många saker som inte är på plats. Jag börjar tröttna på att gå ut. Inte att jag saknar en relation men jag längtar efter att dra mig undan, svårt att sätta fingret på det. Vill ha bestående saker i mitt liv. Arvet är ett stort orosmoln hela tiden. Lennox som bara är med kompisar och sällan hemma, är ett annat.

Fantastiska  black beautys på eventet.

Och i torsdags var jag hos Evelyn på Lashes by Evelyn. Kul att en så ung tjej driver eget och dessutom är väldigt duktig och populär. Jag tycker inte om när an sätter tjocka vippiga fransar. Vill ha dem väldigt naturliga, om man nu kan säga så men jag tror ni fattar. Lite suddig bild då den är från Instagram.  Nu ska det handlas mat och jobba undan lite.

Älskade Ola. Så länge vi känt varandra. Så mycket vi upplevt tillsammans i 12., kära gamla kollega. Ikväll fick jag komma på release av din nya bok ”Cold Turkey-en vuxensaga”. Om man inte har skrivit en bok är det bra att veta att det krävs extremt mycket fokus för att göra det. Och Ola har jobbat heltid, precis som jag gjorde, när han skrev. Nu har han inga barn så det blir ju mer tid över på sätt och vis.

Fin hälsning och fin kväll, Träffade mina forna kollegor och drack ett glas bubbel på söder, Bjurholmsgatan. Stannade en timme drygt. Sedan hem igen. Jonathan flyttade tillbaka till Barcelona idag  efter att varit här i sommar och även om vi inte har  kontakt så känns det i hjärtat. Lilla Pinocchio.

Ola var glad, såklart! Känslan av en egen bok, wow! Det är så häftigt.

Forna kollegan Pontus Varg, ja son till Bert-Åke Varg

Och Charlie med en en tjej som började jobba efter att jag slutat så vet faktisk inte vad hon heter.

Härliga Erika.

Nu ska jag lägga mig. Jag har fyra möten i Solna i morgon. Tar en timme dit så måste upp vid 6.

Rosa bandet. Vi är i Hammarby för att gå igenom alla planer och att saker och ting sitter på plats. En enormt stor kampanj med extremt många delar. Möte med TV4 klockan 14. Och sedan längtet. Middag med älskade Malin på Kho Pangan. Kass belysning men så mysigt att träffa Malin.

På fredag har jag en föreläsning i Örebro. JPgalan. En sittande tre-rätters välgörenhetsmiddag där pengarna går till cancersjuka barn på USÖ, Örebros sjukhus. Jag åker dit med tåget 17 och gör detta förstås gratis. En viss del av pengar ska vikas till Cancerfonden också. Sedan sover jag hos syrran eftersom jag inte kommer hem vid 23. Obegripligt att inga tåg går tillbaka till Stockholm efter 21:30. Jag har barnhelg och behöver hem men Threst har lovat ta Lennox över natten. Och härligt att sova hos syrran, i min gamla lägenhet.

Vill du komma på galan på fredag? Jag tror det finns biljetter kvar här: JPgalan

Igår stannade jag kvar på jobbet till 19;30. Det var svinkallt på pendeln och nästan tomt på folk men jag höll på att frysa ihjäl. De är sådana här kvällar jag saknar mitt badkar. Men hag har värmedyna  sängen samt duntäcke.

Hemma på hallgolvet låg Camillas nionde bok om SuperCharlie! En sådan produktiv människa det där men kul, alltid roligt med människor som verkar hitta och trivs med sin nish i livet.

Väl hemma lade jag mig i sängen för att läsa på inför den föreläsning i Örebro jag i detta nu är på väg till. Sitter på tåget faktisk och skriver till dig. Det är ju en välgörenhetsgala för cancersjuka barn i Örebro. Jag gör detta gratis förstås men får biljetten betald. Mamma kommer och Sussi samt Kicki och sedan sover jag hos syrran. Ett tidigt tåg hem då jag egentligen har Lennox men han stannar hos Threst en extra natt.

Jag tror det blir bio i morgon kväll, filmen ”DET” , men Lennox är bara med kompisar så risken är stor att jag hamnar framför soffan.

Alltid väldigt nervöst att förelösa i sin egen stad. Hua…..

Örebro trots allt. Örebro välkomnade mig med regn och kastvindar när jag klev av tåget vid 18 i fredags. Paniken över att gästerna kom 19 till det event där jag skulle föreläsa var stor. Hatar att komma samtidigt som åhörarna förstås.

Men mamma väntade med bilen och vi mötte upp min vän Sussi, en gammal kollega till henne, samt Kicki, gift med min kusin. Och det blev en fin kväll.

Min föreläsning gick bra. Helt tyst och jag hoppas gästerna fick med sig något. Även om det är 11 år sedan jag blev sjuk är cancer en ständigt aktuell fråga, framför allt hos mig.

Jag sov hos mamma. Hon skjutsade mig till tåget och vips var jag tillbaka hemma. Lennox och jag myser. Det är söndag och inget på schemat.

Det är ändå något härligt med att jobba hemma.Helgen förlängs definitivt  när man jobbar hemma fredagar och måndagar. Man behöver inte gå upp lika tidigt och man kan ta en kaffe och slänga in en tvätt. Idag har jag fått massor gjort jobbmässigt efter att ha fått iväg Lennox till skolan vilket inte är det lättaste kan jag säga utan att hänga ut honom. Herregud.

Får lite ont i ryggen av av att sitta vid köket. Stolarna är inte de bästa att sitta vid åtta timmar. Men att hitta ett ställe på stan där det INTE är hög musik men bra sittplatser är oerhört svårt. Sedan älskar jag att vara hemma när Lennox kommer från skolan. Älskar det.

Nu har jag kämpat en timme med att få in en quick time-film i en presentation internt jag ska ha nästa vecka. Det går inte. Ger upp och lägger mig framför soffan. I morgon är det Solna som gäller.  Segt att ta sig dit, drygt en timme dit och samma hem men snart, snart är vi tillbaka mitt i stan.

Porren i våra barns telefoner. Vi måste våga ta i det stora problemet det orsakar. Idag är barn 12-13 åt när de aktivt börjar söka efter nätporr enligt svensk forskning. De som är ännu yngre exponeras ofrivilligt om ett äldre syskon visar porr. Eller så kommer de in på det genom att  pop-up fönster dyker upp på bla spelsidor utan att man söker på ”naket, ”sex” eller ”porr”.

Filmer med titeln ”Elever har sex med lärare” eller ”Pappa har sex med dotter” eller ”15 år och gängknullad” är vardagsmat och det som våra barn ser och framför allt för yngre barn är otroligt obehagliga bilder som man inte kan sudda ut när man väl sett det. Dessutom skäms barn för att berätta och bär på den hemligheten. Porren förstör  tändingsmönster, visar en helt skev bild av närhet och sexualitet och  är oftast den enda sexualupplysning barn får.

I tisdags när vi hade föräldrarmöte i Enskedeskolan hjälpte Lennox lärare mig att skriva ut 100 informationsblad att dela ut till alla föräldrar i klass 8. Och så fick jag två minuter att kort bara berätta hur lätt det att exponeras för porr i barnens telefoner. I informationsbladet finns tre enkla tips: 1. Prata med ditt barn (ta porrsnacket.) 2. Skaffa porrfilter. 3. Kroka arm med andra föräldrar för att höja säkerheten. Porren ska inte få diktera villkoren för våra barns sexualitet. Det ska de få definiera själva.

Och jag vill med detta inlägg bara inspirera er att göra detsamma. Kan jag-kan du- Och om du inte vill prata själv så bara lägg fram stencilerna och kanske be ditt barns lärare bara kort berätta att man kan ta ett infoblad. Här kommer du till Porrfi barndom för att skriva ut infobladet och hitta annat för att få tips och råd kring barn och nätporr. Inte skambelägga bara.

Tillsammans!

Jag har anmält mig till en kurs under arbetstid. Två timmar varannanvecka.. Mitt chef var schyssta och lät mig gå den trots att den inte har med jobbet att göra utan är en privat utveckling men såklart så spiller ju oro och svårigheter i privatlivet över på jobbet så det gynnar alla i slutänden. Det här handlar mycket om KBT och vänder sig främst till föräldrar som upplever utmaningar i föräldraskapet.

Jag tog ett beslut att inte prata så mycket om Lennox för några år sedan. Han börjar bli stor och jag vill värna om hans tankar och känslor. Att posta en bild på honom är en sak. Men det har varit en del väldigt tuffa perioder och situationer som förstås påverkat mig mycket och som jag behöver hjälp att förhålla mig till.

Här är det inte så mycket fokus på barnet utan på hur du som förälder kan få stöd. Stress och andra påfrestningar i föräldraskapet, tankarnas och känslornas roll vid oro som förälder, vad bör jag acceptera och vad kan jag förändra. Medveten närvaro i vardagen med barnen i både lätta och svåra stunder. Att se situationer ur barnets perspektiv. Medkänsla med mig själv som förälder.  Hederlig KBT.

Igår fick fick rangordna de områden i våra liv som vi upplever som  viktiga och som vi vill prioritera. Det här vad min lista.

Sol. Lennox  är hos sin pappa en vecka och kväll blir det några öl med Anna och Sofie.

Helgen har varit bra. I fredags var jag på AW. Tror det är bra att bonda med kollegor, ta några öl ihop vilket vi gjorde. Men jag var hemma redan vid 22.

I lördags var jag bjuden hem till Anna i hennes nya lägenhet på Nynäsvägen. Ost och kex, skratt och lite tårar. Prat om livet, ex-män, barn och renovering. Sedan tog vi en Uber in till stan för att möta upp Sofie som var på en inflyttningsfest i Vasastan.

Det blev Strandvägen 1 där vi fick med oss Dj:n Thomas och lite andra vänner, tog oss till Tjalands på Humlegårdsgatan, och när det stämde 2 gick vi vidare till Rose till 05.

En superkul kväll! Dansade och Sophie sov hos mig dom hon ofta gör när vi är ute.

Ny vecka. Sitter här hemma och jobbar. Det är föräldrarsamtal 15:15 idag. Rustar mig för det.

Vi jobbar hårt nu för att hinna med allt till kampanjen. Jag vill bara uppmana er att anmäla er till Rosa Bandet-loppet som går av stapeln /9 på Lidingö. Jag kommer att vara på plats för att resa tält klockan 8 och vore så kul att se er på plats. Vi behöver ha mer pengar till forskning så fler kan överleva sin cancer.

Man kan gå, lunka eller springa. Det viktiga är att man deltar. Här kommer en länk nu kan klicka på för att komma till anmälan.  Hoppas, hoppas, vi ses söndag 29 sept.

Till loppet

Jag orkar inte skriva. Eller prata om det men i morgon måste vi ta bort Loppan. Hans öra har blivit sämre de senaste dagarna och det går inte längre. Det varar och han kliar och kliar. Mitt hjärta är just nu helt krossat. Jag bara gråter och gråter. Jag vet inte helt ärligt hur det ska gå till i morgon för jag kommer vara hysterisk., min bästa vän sedan så många år…